När du nu provar olika visackord (ackord där lösa strängar ingår), kommer somliga ackord att låta hyfsat, medan andra ackord stämmer betydligt sämre. Ju tjockare strängar du har, desto falskare blir det. Förmodligen låter det så illa att du inte kan acceptera det, utan du försöker justera stämningen tills ackorden låter något så när acceptabelt.

Känner du igen dej? Trots att du vet att de lösa strängarna är rätt stämda med stämapparaten är du där och pillar! Du är inte i närheten av likformigt temperament.

Vad har hänt? Jo, felen i sadeln eliminerades av capot! Fortfarande är felen i stallet kvar, men resultatet är bra mycket bättre. Du har nu kommit ungefär halva vägen till det likformiga temperamentet.

Du kommer att uppleva ytterligare en radikal förbättring och nu är faktiskt målet nått. Du kan spela vad som helst och allt du gör klingar perfekt. Du kan inte höra något som är falskt. Din gitarr stämmer nästan perfekt med likformigt temperament! Jag säger "nästan" för lite beror resultatet på hur pass noggrann din stämapparat är och capot tillför en liten störning. Men du har kommit nära. Du har nu fått en försmak på hur det är att spela på ett perfekt intonerat instrument.

Visst är det häftigt? Lägg också märke till hur klangen förbättras. Högt uppe på greppbrädan sjunger tonerna även med gamla, tjocka strängar på ett akustiskt instrument. Det beror på att klangen i ett instrument till mycket stor del beror på resonansen i övertonerna i de strängar du inte spelar på! Ju bättre instrumentet intonerar, desto lättare resonerar övertonerna.

Men, så snart du tar bort capot är det förstört. Det kommer att låta perfekt så länge du inte använder några lösa strängar, men de lösa strängarna kommer att klinga falskt. När du stämmer  de lösa strängarna kommer alla andra toner att klinga falskt. Sorry!

Problemet är att kompensationerna i sadel och stall hänger ihop och påverkar varandra. Om sadelns fel elimineras, kommer stallets kompensation att bli en annan än den du fick med capot på. När sadelns släppunkter ändras, måste ju de lösa strängarna stämmas annorlunda. Då ändras spänningen i strängarna i motsvarande grad, vilket påverkar alla toner på greppbrädan och naturligtvis även stallets intonation.

Om man inte äger kunskapen är det tidsödande och chansartat att åstadkomma perfekt intonation eftersom kompensationerna i sadeln och stallet påverkar varandra. Flyttar man en släppunkt i ena änden måste den lösa strängen stämmas (= spännas) annorlunda för att uppnå korrekt ton. Spänningsförändringen påverkar greppbrädans alla toner och därmed även kompensationen i andra änden av strängen. Man kan prova att omväxlande flytta släppunkterna i sadeln och stallet och på så vis komma närmare och närmare. Men, när man kommer nära är det lätt gjort att passera förbi de rätta lägena, så att man istället avlägsnar sig från dem. I stallet är det inga problem, för där verkar felen åt samma håll. Däremot är sadeln knepigare. Där verkar nämligen felen i motsatta riktningar. Felet från stränghöjden dominerar oftast, men om stränghöjden är tillräckligt låg och strängen tillräckligt tjock kan inspänningsfelet komma att dominera.