Relief och Välvning

Förmodligen har så gott som alla moderna gitarrer något som kallas för "relief", d v s att greppbrädan är konkavt böjd längs med strängarna i en svag båge upp mot strängarna. Reliefen mäts genom att samtidigt trycka ner en sträng på första och sista bandet och sedan mäta det största mellanrummet mellan strängen och banden. På gitarrer brukar reliefen vara som störst vid band 7 - 8. Normal relief är 0,3 - 0,5 mm.

Reliefen gör att det blir lättare att spela högre upp på halsen eftersom stränghöjden blir lägre och den förhindrar att strängarna rasslar mot banden bakom fingret. Dessutom kan lagom mycket relief kompensera "tvättlineeffekten"! Om tonhöjden tenderar att vara låg på greppbrädans mittparti, är det lämpligt att öka reliefen något genom att slacka på truss roden.

Numera är nästan alla greppbrädor är också välvda på tvären.Välvningen förbättrar spelbar-heten. Barréackord blir enklare att ta med vänsterhanden och fingerspel med högerhanden underlättas. Välvningen kan vara antingen cylindrisk eller konisk.

Den cylindriska välvningen är vanligast. Den är enklast för instrumentmakaren att göra, men den har en brist. Strängarna ligger ju inte parallellt längs med greppbrädan, utan sprids ut ju närmare stallet man kommer. Det ger upphov till ett fenomen som enklast kan beskrivas med ett litet experiment. Håll en linjal längs med den cylindriska sidan på en flaska. När linjalen hålls parallellt med flaskan ligger linjalen dikt an mot flaskan. Men, om du vrider linjalen en aning så känner du hur flaskan buktar uppåt längs med linjalen. På grund av strängspridningen buktar alltså en cylindriskt välvd greppbräda upp mot de yttre strängarna. Precis motsatt effekt till relief alltså.

För att få kontroll över stränghöjden och reliefen när greppbrädan är välvd, bör grepp-brädans välvning vara konisk. Koniciteten ska vara proportionell mot strängspridning-en. Detta kallas på engelska för "compound radius".