Ytterligare en felkälla
I stränginstrument finns två
svängande system. Dels har vi strängen som vibrerar och dels har vi
klanglådans (instrumentkroppens) egenfrekvenser. Via stallet står systemen i
förbindelse med varandra och påverkar varandra. Beroende på hur strängens ton
ligger i förhållande till klanglådans egenfrekvens, kan strängens
svängningar komma att bromsas eller påskyndas. Fenomenet kan påvisas genom experiment och vi kan inte göra något åt det. Tack och lov är inverkan så liten att vi i de flesta fall inte förmår att uppfatta den med hörseln! Jag har dock ibland råkat ut för konstiga fenomen som jag inte kan förklara på annat sätt. T ex kan ibland flageoletten på strängens mitt vara för låg, fast den lösa strängen stämmer perfekt. Samverkan mellan de båda svängande systemen är också orsaken till s k "vargtoner". Om tonen man spelar ligger nära någon av instrumentets egenfrekvenser, kan tonerna genom interferens komma att ömsom förstärka och släcka ut varandra. På ett stråkinstrument låter det som ett får som bräker. |