Postat 2014-02-27 av dr Nisse Simonson på Facebook:

Lev frisk längre

Jag en längre tid i gruppen diskuterat detta med kolesterol och ev hjärtsjukdomar. Nu ska jag gå till härnad mot vad som jag kommit fram till är boven i dramat: SOCKER-INSULIN. Jag varnar det är en lång drapa.

Ju mera jag läser, desto flera föreläsningar jag lyssnar till från iTunes och de kändaste universiteten i världen, desto mera fokuseras det hela mot det som är navet i västerlandets alla sjukdomar: Inflammation.

Skilj nu från början på infektion och inflammation. Infektion är den inflammation som orsakas av bakterier, virus, svamp osv, allt som kroppen (immunsystemet) uppfattar som en främmande invasion och ett hot. Försvarsstyrkan är vårt immunsystem. Vapnet är inflammation. Men det finns en annan form av tyst inflammation (silent inflammation eller low grade inflammation) som likt en glöd ligger under den kliniskt synliga ytan, där immunförsvaret lyckas hålla den stången så att den inte flammar upp. Ett sätt att finna eller påvisa inflammationen är ett protein bildat i levern kallat CRP. Om det är över 3 så har man en sådan inflammation.

När jag för några år sedan fick ett skov av min kroniska tarmsjukdom ulcerös colit igen, bestämde jag mig för att istället för att äta inflammationshämmande mediciner i parti och minut, så skulle jag istället för att vifta undan röken försöka släcka eller kväva glöden. Det var då, för att slippa alla mediciner med alla biverkningar, som jag bestämde mig för att ändra mina tankeramar. Vad i min livsstil orsakade den inflammation som fick min svaga punkt tarmslemhinnan att inflammeras, blöda och ge blodiga diarreer?

Jag köpte hem en trave böcker från Amazon och började läsa. De förändringar jag sedan med den kunskapen i ryggen kom fram till, ledde till att skovet gick över på tre veckor istället för med alla mediciner på sex månader. Vad jag kom fram till och som nog gäller de flesta autoimmuna sjukdomar kommer jag att försöka redovisa här.

Mer Omega3

Om vi nu i miljoner år ätit små mängder kolhydrater ca 5% av kosten, 20% protein och resten mättat fett, så är vi programmerade så. Kroppen tål vissa avvikelser men inte den totala omsvängningen av våra matvanor som vi kunnat avläsa under de senaste 100 åren. Eftersom vi under en livstid äter 70 ton mat kan maten inte vara en helt negligerbar faktor och bov och uteslutas i dramat - även om jag under alla år som läkare fått lära mig att kosten spelar ingen roll. Under min läkarutbildning uppgick undervisningen i kost och vad vi stoppar i oss till bara några timmar. Jag letade spår och fick ihop en bild av det hela där den tysta inflammationen och den svaga punkten kunde ses i ett större sammanhang.

Vi äter mindre fisk och mera växtoljor (majsolja, solrosolja, margariner osv) vilket ger en proinflammatorisk reaktion i kroppen. Detta på grund av att den i och för sig livsnödvändiga fettsyran Omega6 där nedbrytningsprodukterna skapar inflammation och de inte balanseras av en lika stor dos Omega3. Omega3 är ju kraftigt antiinflammatoriskt, speciellt fettsyran EPA. 
Vi äter nu enligt uppgift 95% mindre fisk jämfört med i slutat av 1800-talet.
Jag började äta mer fisk och stora doser Omega3.

Mer D-vitamin

Vi blir mer och mer innesittande och får i oss för lite D-vitamin. Speciellt vi i Norden där solen sällan ger så mycket sol som vi är programmerade för. Vitamin D är ett hormon med antinflammatorisk verkan. Detta HORMON framställs i huden när solen står över 45 grader och luftlagren släpper igenom tillräckliga mängder UVB ljus för att huden ska kunna framställa D-vitamin. Vitamin D byggs på samma kemiska kolesterolskelett som testosteron, östrogen och cortisol.

Man räknar med att 20 minuter helkroppsbestrålning på tex Kanarieöarna ger 10 000 IE. När vi vandrade ut från Afrika för 60 000 år sedan var vi alla svarta som Lille Svarte Sambo. Ju längre norrut vi kom genom folkvandringen desto blekare blev vi. Blekast på solfattiga Irland.
Om nu kroppens största organ så totalt ändrar utseende i sökande efter 25 hydroxi calciferol (vitamin D) så är det sannolikt viktigt för oss. Det slår på 2734 gener och det lär också bildas i små mängder i våra celler.

Professor Cedric Garland slogs av bilderna på en föreläsning på Johns Hopkins universitet för 30 år sedan av att antalet cancerfall blev vanligare ju längre norrut folk bodde. Det gällde helt klart coloncancer och bröstcancer. Men även MS och barndiabetes. Detta mönster har vi även i Europa. Ju mindre sol, desto mindre vitamin D och desto vanligare är dessa hemska sjukdomar.

Eftersom jag har hud som en gris - rosig och blir bränd lätt - solar jag aldrig. Jag tyckte att detta skulle kunna vara intressant att försöka för min klart cancerkopplade ulcerösa kolit. Jag började med vitamin D. Som kanske de flesta kommer ihåg så fick vi D-vitamin som barn för att inte få engelska sjukan. Jag läste in mig på ämnet och läste bl a en artikel i The New England Journal of Medicine där en av experterna Michael Hollick skrivit en lång, mycket lång, artikel om hur vanligt det är med D-vitaminbrist. I all synnerhet gäller detta nu när man smörjer in sig så fort man ser meteorologen på TV visa en sol på kartan. Men vi ska komma ihåg att aldrig någonsin sola så att huden rodnar. Och aldrig ligga i solarier som har UVA ljus, som ju framkallar hudcancer.

Jag tog då 5000 IE av Holistics vitamin D. Eftersom jag jagar dem som gör reklam för olika varor utan att offentligt stå för det, vill jag bara säga att jag begärde och fick som arvode vid en föreläsning för prostatacancerföreningen 10 burkar vitamin D.
Alltså två steg med antiinflammationsverkan:
Omega3 och Vitamin D. Men läsandet fortsatte.

Mer rörelse

Vi rör oss för lite och motionen i sig, även i måttlig mängd, är antiinflammatorisk. Under miljonerna år på savannen promenerade vi mellan en och två mil per dag. Det gör inte de som skulle ha mest nytta av det. Promenaden i sig är kraftigt antiinflammatorisk, troligen genom att det leder till lägre insulinresistens och att den minskar giftutsläppen från det sk viscerala fettet runt inälvorna. Promenaden har också den positiva effekten att kroppen då producerar en hjärncellstillväxande ämne: BDNF (Brain Derrived Neurotropic Factor). BDNF stimulerar hjärncellstillväxten och förbättrar kommunikationen mellan hjärnans celler. Vi tar numer en dryg timmes långpromenad med hunden varje dag plus ett par kvartslånga kompletterande pinkarpromenader.

Mindre kolhydrater

Men den kraftigaste inflammationsstimulansen får vi av långvarigt förhöjt insulin. När vi äter socker (glukos) signalerar blodsockerstegringen bukspottkörtelns sk beta-celler att producera insulin. Insulinet har två effekter : Ge energi och lagra fett.
I en bok stod det : Insulin makes you fat and keeps you fat.
Men när vi ansträngt bukspottkörteln med för mycket socker under lång tid ger den upp. Beta-cellerna försvinner och när vi har ungefär 50% kvar så får vi symtom på diabetes. En form av diabetes som borde kallas sockersjuka så att folk fattar orsak och verkan.

Jag bör kanske här sticka emellan med att berätta att barndiabetes eller diabetes typ 1 är en automimmun sjukdom där antikroppar direkt riktade mot beta-cellerna slår ut dem. Man får då en akut insulinbrist som MÅSTE ersättas med insulinsprutor. I en artikel i The Lancet 2002 visade Höppönen att barndiabetes ökade i norra Finland ju lägre myndigheterna rekommenderade tillförseln av VitaminD.

I USA får numera feta barn det vi kan då kan kalla sockersjuka, eller som det tidigare kallades åldersdiabetes, på grund av sin kost och därav följande fetma. Sockret och där kanske huvudsakligen fruktosen torde bidra. Titta på Robert Lustig’s föreläsningar på YouTube, speciellt den kallad: Sugar The Bitter Truth och läs sedan Ann Fernholms bok: Ett sötare blod. Titta även på tv programmet 60 minutes: Is Sugar Toxic.

Vi rekommenderas en artvidrig kost med 60% kolhydrater, vilket ger kroniskt höga insulinnivåer för att få bort glukosen (sockret) ur blodet in i våra celler - för lagring kortvarigt i muskler och lever och långtidslagring i volangerna runt buk och stuss. Kom ihåg att vi rimligen behöver ca 40 gram socker per dag och äter minst 400 gram per dag. Kroppen har en förmåga att koppla om metabolismen i levern och göra en sockerersättning, ketoner, om vi skulle få i oss för lite socker. Jag har sett siffror på att upp till en dryg tredjedel av oss svenskar har för höga fasteblodsocker och för höga insulinnivåer. Vi är alltså i farozonen för att utveckla diabetes. Somliga kallar det prediabetes.

En fiffighet under miljonerna år på savannen har blivit en faktisk dödsfälla. Tänk er tillbaka till den östafrikanska savannen. Var finns sockret? När finner man socker? Jo, frukterna mognar en gång per år och lockar med färg och smak så att vi ska äta dem. Eftersom det under så många år var ont om socker så lade evolutionen smaklökarna för socker längst fram på tungan. Därifrån går nerver upp i hjärnan och det ger en kick i det så kallade belöningsystemet. Vi har ett system som varnar för fara och ett system som ger en belöning för något som på lång och kort sikt är nyttigt för vår överlevnad. Socker eller glukos ger en sådan belöning. Då åt man frukt så att det rann genom öronen. Den ena kicken efter den andra. Belöningen är en stegring av ett ämne,dopamin, som ser kemiskt ut ungefär som amfetamin. Den drog som säljs på torgen och i skumma gränder och som nu kastas efter barn med för mycket spring i benen. Socker var eftersökt och gav ett snabbt svar från hjärnan. Men, då fanns socker bara säsongsvis och efter kom en period av mycket låg tillgång på socker. Alltså gällde det att lagra! Precis som björnarna på den ö i Ströms Vattudal där vi har ett torp. Björnana lär plocka eller beta i sig upp till 40 kilo blåbär per dag för att klara tiden i ide under vintersömnen.

Då - för att lagra så mycket som möjligt - slår det som är vår tids dödsfälla till. Vi drabbas av insulinresistens. När levern och musklerna är fulla för att möta de akuta behoven av energi, skiftar insulinet till att lagra i långtidsförråden runt mage och stuss. Och där han man oändliga resurser att lagra det socker som levern omvandlat till triglycerider. Men - och nu kommer det fiffiga ur naturens synpunkt: Insulinet gör också så att frisättning av fettet ur långtidsförvaringen blockeras så länge som insulinnivåerna är höga. Vilket betyder: MAN KAN INTE BANTA OCH GÅ NER I VIKT OM MAN INTE SAMTIDIGT SÄNKER INSULINET SOM BLOCKERAR FETTFRISÄTTNINGEN.

Däremot öppnas fettcellerna mer än villigt om man minskar blodsockret, därmed insulinet. Om man vill gå ner i vikt ska man äta fett och inte kolhydrater i någon form. Pasta, ris, potatis och bröd är då bannlyst. Men sen går det fort. Insulinresistensen försvinner liksom hämmningen av mättnadshormonet Leptin. Leptinet kan då åter tala om för en struktur som kallas hypothalamus i hjärnan att: Nu har du ätit nog.

Inte lätt alltså. Sockret suger och belönar och finns nu 24 timmar per dygn att köpa i nästan varje gathörn. 70% av maten i våra butiker är mer eller mindre sockrade. Därav fetmaepidemin.

Det finns en hel del teorier och forskning som talar för att sockret stimulerar via insulinet till cancer i olika former. Dels via tillväxthormonet från hypofysen som omvandlas till IGF1 (Insulin Growth Factor) i levern. Det är det ämne som får alla celler i kroppen att växa till, friska och cancerceller. Men tillväxten måste vara i balans. Därför finns även en broms för tillväxten kallad IGFBP1 (Insulin Growth Factor Binding Protein) som sätter stopp när cellerna växer till för mycket. Denna broms IGFBP hämmas av för långvarigt för höga nivåer av insulin. Man har funnit klara samband hos framför allt kvinnor och bröstcancer. Höga viloblodsocker leder till en ökad frekvens bröstcancer. Det är naturligt för många kvinnor att gå upp i vikt efter klimakteriet. Då är också antalet fall av bröstcancer som vanligast.

När blodsockret är högt och insulinet liksom inte hinner med att skaffa undan det, sockras vissa proteiner och därmed också röda blodkroppar. Tänk på ett gelehallon med ett lager av sockkristaller. Dessa kanderade proteiner kan inte tas om hand av de receptorer som ska koppla in dem mot cellerna, vilket leder till en snabbare åldrad kropp. Man kallar dessa sockrade proteiner för AGE (Advanced Glycated Endproducts) som leder till bland annat starr och rimligen till de inflammationer som i slutändan leder till olika former av demens. Man kan tydligt se detta i hyn på patienter med dåligt skött diabetes. Ett enkelt mått på hur sött blodet är det som kallas långtidssocker. Det mäter hur mycket de röda blodkropparna sockrats, HBAC1. Det provet speglar blodsockerhalten under ca tre månader. Det är en röd blodkropps livstid. Dom är av sockret odugliggjorda och det tar ungefär den tiden att bli av med dem.

Man kan bli av med en åldersdiabetes genom att gå ner i vikt och radikalt minska sitt intag av socker och stärkelse. De flesta blir av med sina mediciner mot höga blodfetter, blodtryck och diabetes. Det är ”bara” att välja bort brödet, pastan, riset och potatisen och få ha synen och fötterna kvar. Det är en livsstilförändring som måste pågå livet ut. Eller så fortsätter man ta mediciner, äta kolhydrater och riskerar komplikationerna. Jag har två nära bekanta som drabbats av diabetesdemens och känner några som blivit blinda. Alldeles i onödan.

Det är sockret som är fienden. Min bror gjorde livsstilsförändringarna och blev friskförklarad från sin diabetes. Läkaren blev förvånad och häpen. Hon sade sig aldrig ha sett något liknande. Det gjorde han förbannat rätt i eftersom en man som diagnostiseras med diabetes efter sin 40-årsdag förlorar i genomsnitt 12 levnadsår och en kvinna 14 år. Och det för en sjukdom som man med rätt råd kan slippa. Enklast för alla är att dra ner på alla kolhydrater. Men alla dietister – som verkar vara utbildade av Sockerbolaget och Arla – verkar vilja behålla patienterna MED diabetes. Man får in i skallen på folk att det är långsamma kolhydrater i bröd, pasta, ris och potatis. Det visade Torontofoskaren som uppfann GI att det inte är. Långsamma kolhydrater finner man i bönor av olika sorter, sk oligosaccarider. Polysaccariderna går snabbt in i blodet. Läs en GI tabell och ät av de med låga siffror. GI är ett mått på hur snabbt blodsockret stiger jämfört med en fast mängd rent glukos.

I stort sett ALLA med Diabetes typ 2 kan med lCHF gå ner tio procent i vikt, få normala blodfetter, normalt blodsocker och normalt blodtryck. Och göra allmänläkarna i det närmaste arbetslösa - i alla fall förvånade. Men, man måste inse att det rör sig om en konsekvent livsstilförändring!  Antingen förlora ett antal år, några tår och synen - eller låta bli kolhydrater. Det finns liksom ingen förhandlingsmån.

Med detta i ryggen slutade jag efter bästa förmåga med alla kolhydrater. Men i ärlighetens namn så förlorar jag ibland och tar en halv bulle och en potatis. Och någon gång kan jag inte låta bli att ta lite pistageglass. Jag är ingen övermänniska. Men jag har ett mål som jag strävar efter dag för dag. Målet är att få vara med när minsta barnbarnet, nu tre år, tar studenten. Målet hägrar, men resan får inte bli så tråkig att resan inte är värd det uppsatta målet.

Nisse Simonson