Det finns ytterligare en komplikation, men den kan vi bortse från. Inverkan så liten att vi inte kan uppfatta den och vi kan heller inte göra något åt den.

Analyserar man felen, ser man att de både med- och motverkar varandra. I stallet verkar stränghöjden och inspänningsfelet åt samma håll, men i sadeln verkar de i motsatta riktningar. Om greppbrädan har lagom mycket relief för att kompensera "tvättlineeffekten", kan de övriga felen kompenseras perfekt genom att strängarnas längder justeras i både sadeln och stallet. Problemet är att hitta rätt balans mellan sadelns och stallets kompensationer, för om man ändrar släppunkten i strängens ena ände, kommer släppunkten i andra änden av strängen att påverkas. Genom att mäta felen på kundens instrument (jag har bl a kommit på en metod att mäta inspänningsfelen), kan jag exakt beräkna de kompensationer där balans inträffar mellan sadelns och stallets kompensationer!
                                                       Det är min affärsidé.