Många saker som förvillar |
Felen som orsakar den dåliga intonationen är väl kända sedan länge. Men förvirringen är ändå stor. Det finns så mycket som förvillar. Alla har sina egna teorier och diskussionerna hamnar på villovägar. Läs därför gärna igenom första sidan i Appendix. Där finns definitoner och olika begrepp förklarade. |
Myt 1: Banden stämmer inte Utan att tänka sig för säger man slarvigt att "det stämmer inte på banden". Det felet är sällsynt på moderna instrument, men uttycket lever kvar och leder tankarna fel. Mer om detta här. "Rena" skalan kontra den likformigt tempererade En mycket vanlig tro är att vi måste leva med att gitarrer och andra bandförsedda instrument låter falskt därför att man stämmer dem tempererat. Man tror att likformigt temperament låter lika illa som en vanlig gitarr! Oj, oj, oj. En vanlig gitarr är inte i närheten av det likformiga temperamentet. I det oändliga diskuterar man den " rena" skalan kontra den likformigt tempererade skalan. Den diskussionen hör inte hemma här. Självklart skall bandförsedda instrument stämmas till likformigt temperament - greppbrädans indelning i band ger per definition likformigt temperament och alla stämapparater likaså. Det är intoneringsfelen som gör det omöjligt att ens komma i närheten av likformigt temperament. Jag har aldrig hör någon klaga på att pianon inte stämmer. Ett piano stäms till likformigt temperament och dessutom sträcker man stämningen. En intonerad gitarr klingar minst lika bra som ett nystämt piano - kanske t o m bättre därför att stämningen inte är sträckt! Inharmonicitet Likaså förvirrar fenomenet inharmonicitet. Inharmonicitet orsakas av inspänningsfelet och innebär att en strängs övertoner är något för höga. Inspänningsfelet rättas till vid intoneringen, men inharmoniciteten i strängen kvarstår. På pianon sträcker man stämningen p g a inharmoniciteten. Inte för att få dem att stämma bättre, utan för att de ska klinga bättre (bättre resonans). Blåsinstrument har ingen inharmonicitet. Såvida man inte spelar mycket tillsammans med piano finns ingen anledning att sträcka stämningen på knäppinstrumenten. Myt 2: Strängarna är för gamla Inharmoniciteten är också orsaken till den allmänna missuppfattningen att gamla strängar intonerar sämre än nya strängar - fast det i själva verket förhåller sig precis tvärtom! Hur ska man kunna finna rätt lösning om man tar för givet saker som är fel? Mer om detta här. Olika sätt att stämma Man diskuterar en mängd olika metoder att stämma instrumenten. Detta är helt enkelt olika försök att fördela felen så att de inte ska märkas så mycket. Felen försvinner inte, de flyttas bara till andra ställen. Om instrumentet är korrekt intonerat till likformigt temperament, går det lika bra att stämma med vilken metod som helst! Enda regeln är att endast oktaver och unisoner skall klinga rent (utan svävningar). Försök alltså inte att stämma några andra intervaller än dessa rent. Använder man flageoletter när man stämmer, bör man vara medveten om att de p g a inharmoniciteten är en aning för höga. Man får en okontrollerad sträckning av stämningen som blir olika från sträng till sträng. |
Copyright © Anders Sterner
Tillbaka